Alla känslorna på en och samma gång

Vet inte riktigt var man ska börja.

Nu är ju osvuret alltid bäst men detta kan mycket väl vara det sista inlägget som jag skriver om U-lagets äventyr i Juniorallsvenskan.

Hade mer än gärna skjutit fram det några veckor.

***

Problemfri bussresa till Hammarby IP.

Nu brukar jag vara väldigt lugn i samband med matcher (tror knappt jag var nervös under Drotts SM-final), men nu var det en helt annan sak.

Du reser ihop med laget som du har följt så länge, så nära, man vet att det är 91:ornas sista säsong ihop med allt vad det innebär dessutom med uttåget mot Malmö FF förra året fortfarande i färskt minne så var det något som man inte ville uppleva igen.

…väl på plats fick jag positiv energi när jag såg Thom Åhlund, kände att det här kan gå vägen och återgick till mer normalt tillstånd.

***

”Just idag är jag stark” spelades naturligtvis under inmarschen.

***

Faktiskt en del föräldrar och släkt på plats.

Dessutom skadade Shkodran Maholli, Inel Arslanovic och Adam Johansson som också var med och stöttade.

…kan lova att de tyckte det var jobbigt att inte få vara med – Inel hade till och med med sig fotbollsskor och körde egen uppvärmning.

***

I vinna/försvinna matcher är som bekant första målet oehört viktigt och kanske till och med direkt avgörande för utgången.

När man efter en nervös inledning hade tagit hand om taktpinnen med ett antal kvalificerade chanser så var det som att få en hink isvatten över sig när Hammarby gjorde 1-0.

Dessutom (precis som mot MFF) ett riktigt skitmål med ett antal olyckliga ingripanden.

Joakim Wrele har slutligen chansen att rädda bollen på mållinjen men får inte ordning på fötterna och bollen går mellan benen.

9/10 gånger så blir det inte mål, men det skulle visa sig vara en sådan dag – igen.

***

För det var helt otroligt att man inte lyckades göra mål i första halvlek.

Man hade lätt tio avslut mot mål, frilägen och räddningar på mållinjen när man redan hade antecknat mål.

…Hammarby har en i stolpen i slutet av halvleken – mål där och det hade varit dubbla ishinkar.

Det var förutom de tre målen deras enda riktiga chans under hela matchen.

***

Plus för musik och speaker.

Minus för att försäljningen var stängd – där skyllde man på Damlaget.

***

Fick det oerhört glädjande beskedet från Malkolm Nilsson i Västerås att man hade vunnit med 4-0 samtidigt som U-laget låg under med 1-0.

En känslomässig berg och dalbana minst sagt.

Sen blev det till att rapportera till Malle och övriga i P17 från matchen – så hoppas det är ok att jag skickar min nästa mobilräkning…

***

Knappast någon slump att man låg hårt på Thydell och gav honom några fula sparkar där i alla fall någon borde renderat i varning.

Kanske har kollat på för mycket hockey men hade gärna sett att man stått upp lite mer och markerat för Hammarby att honom ger ni fan i.

…nu la man istället den energin på domaren när han blev fälld.

***

Domaren var det ja.

För man var milt sagt irriterade på honom efter matchen.

Vi på läktaren sa att han hade varit riktigt bra i första halvlek – i andra så var det på väg att gå överstyr med tuffare spel och ett antal tveksamma domslut mot HBK.

Skulle inte vilja säga att det var någon skandal eller att han avgjorde matchen – förutom ett domslut som han inte själv var delaktig i.

Med lite distans så tror jag även spelarna inser detta och att man mest har sig själva att skylla för att man inte utnyttjade alla sina chanser.

***

Sen var det ju faktiskt en straff som krävdes för att man skulle göra mål.

Nu är det lätt att säga i efterhand, men med ett antal konstiga domslut till Hammarby och med artikeln jag länkade till i färskt minne så var min tanke innan frisparken att nu kommer han hitta en straff.

Mycket riktigt.

***

Fram stegade Marcus Antonsson för sin karriärs hittills viktigaste ögonblick.

…en som inte vågade titta var stackars mamma Antonsson.

Men han visade prov på en oerhörd mental närvaro när han utan att tveka drog upp den stenhårt, helt otagbart upp mot vänstra krysset.

Ruskigt imponerande!

***

Men sen skulle det avgörande beslutet och sekvensen komma.

Hammarby får en hörna med femton minuter kvar till stora protester då man ansåg att inte hela bollen var ute.

Slarv i markeringarna och 2-1.

Hånapplåder och tummen upp till den assisterande (som för övrigt var extremt lik en av de som serverade lasagnen på hotellet).

Kan dock garantera att han inte mådde särskilt bra efter matchen.

Var klar i omklädningsrummet nästan direkt och istället för att stanna inne med sina två kollegor så stod han utanför och väntade i ungefär tjugo minuter.

När han sedan skulle passera HBK:arna som satt och deppade på läktaren riktigt såg man hur nedstämd han var med en helt tom blick.

Han visste att han hans beslut blev indirekt avgörande och lita på att situationen spelades upp gång på gång i hans huvud.

***

”Öka takten sista kvarten, Tidaholm” hördes också för den som undrar.

Ett budskap som onekligen gick fram.

***

Ett annat exempel på att domaren inte riktigt hade koll på händelserna var när Jocke drog på sig sitt andra gula kort i slutet av matchen.

När samtliga väntade på att han skulle dra upp det röda (till och med Jocke stod kvar) så kom det inget.

Spelet startar men någon i publiken ropar att han ska vara utvisad och efter lite konferens med lasagne-killen så kom det till slut.

…även om tvillingbrorsan Andreas Wrele försökte med en fuling och säga att det var han som hade fått den första varningen – alla medel tillåtna.

***

Fan vad tråkigt att skriva detta inlägget för övrigt – får ta det som terapi.

***

Skrev att det krävdes personbästa av samtliga för att ta sig vidare men det fick vi tyvärr inte.

En av de som var närmast var Robin Sjögren som spelade som det gällde sista matchen i livet.

Lyckades till och med få publiken emot sig,

”Håll käften din jävla bonde”, skrek en som inte var medlem i Mensa.

***

Även Strand fick sin beskörda del när han blev avvisad(!) i slutet av matchen och skulle gå runt till andra sidan.

***

Kan naturligtvis inte undgå att nämna Hammarbys målvakt Kevin Angleborn.

…eller Angelborn som han döptes om till efter matchen.

Inledde lite darrigt men bjöd sedan på ett målvaktsspel ur den högre skolan – bland annat en fantastisk räddning som förhindrade 2-2.

Skrev om honom i bloggen redan 2008 och har faktiskt hans autograf från tiden när man samlade på det.

Sen gjorde ju Mahmoud Eid alla Hammarbys mål så det var ju skönt för min heder att det inte var några som jag inte hade nämnt inför som avgjorde.

***

En hel säsongs slit i 22 omgångar efter en slutspelsplats tar slut på 90 minuter.

Känns väldigt vemodigt.

***

Då lämnar vi väl U-laget för den här gången.

Det snackades redan om matchen mot Öster i B-slutspelet på tisdag direkt efter matchen… NOT!

Eftersom man har DM-final på torsdag i Kungsbacka så skulle jag se det som ett hån om Antonsson och co får spela (från start) nu.

Naturligtvis extremt svårt att ladda om batterierna efter en sådan urladdning och besvikelse – men sista matchen ihop vill man inte förlora och det kommer vara den största drivkraften mot Fjärås.

***

Shkodran undrade om det var en Rolex som jag hade – känns bra att man har så höga tankar om mig.

Nu var det dock bara min lilla enkla Kyboe – Ekwallified Limited Edition.

***

Nu valde jag ju fel match för det var desto roligare att P17 vann med 4-0 och gick vidare till kvartsfinal.

Åkte med Ingvar Andersson hem till Vallås och han berättade att man var riktigt illa ute men fick just det där viktiga första målet och 1-0 i paus som inte var särskilt välförtjänt.

Han trodde att om Västerås fått 1-0 istället hade man fått svårt att hämta sig.

***

Väldigt stor plan, 105×68 meter där HBK-spelarna var de som orkade mest i andra halvlek.

***

Bussen hade ju varit och hämtat spelarna i Västerås först och det var skönt att se hur de trots avancemang var lugnt när man steg på.

För istället för can-can i bussätena, segertåg i mittgången med Jensa skrikandes brao, brao, brao längst fram så hade man inte kunnat se om de vunnit eller förlorat om man inte visste det.

Naturligtvis även på grund av att U-laget inte var så glada, men tycker framförallt det är ett bevis på att man inte är nöjda och att det bara var ett litet steg på vägen.

En inställning som jag gillar.

***

Nu möter man vinnaren i matchen Elfsborg – GAIS i kvartsfinal nästa helg.

Om vi förutsätter att Elfsborg vinner så kommer man att få möta de på hemmaplan.

Då har Jensa och co den svåra uppgiften att välja spelunderlag – gräs eller konstgräs.

***

Tyvärr drog man på sig hela fem varningar (ganska billiga om jag förstod saken rätt) som vid fortsatt avancemang kan bli kostsamma.

***

”Jag äter inte sådan skit för i helvete.”

Det ska även vara klass på godiset.

***

Lite bilder från matchen på VSK:s hemsida.

***

Över 100 besökare både igår och idag – blir det en fortsättning i bloggform så är det i alla fall ingen tvekan om vilket lag man kommer att fortsätta skriva om.

***

Sen måste jag återigen nämna världens skönaste busschaufför Marcus som förmodligen även är världens bästa.

Tog oss hur säkert som helst igenom både Lützen-dimma och – Hylte på hemvägen.

***

Nu låter detta kanske en aning pretantiöst.

Men trots att det blev ett tungt uttåg ur JSM så kommer ju dessa två dagarna att vara ett minne för livet – utan tvekan.

Bara Robbans fantastiska historier från den väldigt trevliga fredagkvällen var värd hela resan.

En gästfrihet som det inte går att sätta ord på hur mycket man uppskattar!

Annonser
Det här inlägget postades i U19. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s